För ett och ett halvt år sedan flög jag över ett hav till ett annat land, till en annan stad där dom talar ett annat språk. Ett språk som jag tycker är ett av de vackraste och som skapat några av de finaste låtcitaten. Landet med den snygga flaggan och staden med den starkaste av alla dragningskrafter.

För ett och ett halvt år sedan befann jag mig på Londons gator och jag minns att jag spelade Kent ovanligt mycket. Att jag köpte min Brand new eyes och att The only exeption spelades på radion. Jag besökte affärer och marknader och hoppade upp och ner i ett hotellrum när jag insåg att jag skulle få se världens bästa band spela live. Spela för mig.
Jag fann min stora kärlek Dr Marten och vi är lika förälskade nu som då.

Det är någonting med landet som får mig att aldrig vilja återvända hem och än idag kan jag känna lukten från Nothing Hill och jag längtar tillbaka mer än jag själv förstår.

(Har förresten hunnit fylla 16 sedan sist. Ja må jag leva osv.)