Hej.
Jag är en väldigt glad tjej på 15 jordsnurr och jag vill ha någon att skicka brev till i åldern 1-1000 år. (Och någon att få brev av)
Jag älskar att lyssna på musik som känns i hela kroppen och att måla tavlor av mina drömmar.
Jag hatar ingenting för jag ser ingen poäng i hat och jag tycker väldigt mycket om mina dr Martens (påtala om ingenting).
Så jag anropar dig, du med ett huvud fyllt av tonårs tankar och som vill ha någon att dela dem med.
(lämna en kommentar med din mail om det är dig jag pratar om.)



p.s
en spellista för sena kvällar.

en spellista med alla kvällens låtar,
för er som missade det och ni som vill uppleva allt igen.


















Det finns inga ord för hur lycklig jag var igår kväll. Igår natt.
Regnet öste ner i takt med J. Bergs stämband och min randiga tröja klibbades fast mot mina armar som sträcktes upp mot universum, mot Kent. Nu vet jag hur det känns att leva, och jag vill bara leva ännu mer.

Den bästa känslan jag känner till är konsertkänslan. Jag känner att jag är född för att köa i timmar och sedan skrika ut alla fina ord och verser som byggt upp personen jag är, längst fram med armarna i luften bara några meter från mina hjältar.

Det finns inga ord för hur jag bara ville pausa, stoppa tiden under 747. Jag bara stod där i juli regnet och lyssnade på vartenda ord Jocke sjöng och önskade mig inget mer än att det aldrig skulle ta slut. Du är värd att dö för.

Jag älskar Kent av hela mitt hjärta och lite till.
Det finns inga ord

Det finns en pojke. En pojke som jag drömmer om på nätterna. En pojke som jag drömmer om på dagarna. Pojken har små lockar som sticker ut lite överallt och fina händer som jag har hållit i. (Nu slutar jag andas ett tag)



Nu andas jag igen.



Inn. Ut.

Känner doften av vita lakan och blundar.
Jag somnar.
Jag drömmer.
Jag vaknar.
Jag drömmer.



(för drömmare att drömma till.)