Om jag inte var en människa, om jag skulle dö och födas om på nytt som någonting annat eller om jag skulle få placera om min själ i något skulle det vara; en sång. En sång om kraschlandande flygplan, hysteriskt blinkande neonlampor och döda fåglar. En sång om prickiga lakan och oskyldiga, darrande blickar som möts. En sång som skulle fräta sig fast i somliga människors djupaste och hemligaste hjärtevrår och bilda ett vackert ärr. En vacker avbildning av den ensamma människans puls och fruktan för kärlek. Jag skulle vara en sång som spelades på mysiga radiokanaler ibland. Som spelades på bröllop och på begravningar och i vinylspelare och på fester i trånga lägenheter. En sång som skulle torka alla värdelösa tårar i den lilla flickans trasiga hjärta och som skulle spelas på repeat [repeat, repeat, repeat] innanför hennes tonårsväggar. Jag skulle viskas svagt i bakgrunden när hon fick sin första kyss och när hon lämnade pojken hon egentligen aldrig älskade. Jag skulle bli citerad i hundra dagböcker och skrikas ut från en balkong mitt i natten. Jag skulle ha ett skivomslag som liknade en stillbild ur en dröm och en titel som speglade magin med kyssar.

Jag skulle aldrig någonsin ta slut, bara fortsätta dansa mot universums trumhinnor tills vågorna på havet inte längre existerade. [Repeat]