Hackney + Christian
Hackney Flea Market
Abney Park Cemetery
18th of April 2015
"Josefin are you working on sunday?" Japp det gjorde jag men på lördagen började vi båda klockan ett så varför inte hänga innan jobbet!!!!? Mötte Christian vid Dalston Junktion och han tog med mig till Hackney Flea Market. Det bestod av uppstoppade djur, överpris på vintagekläder och typ kastruller så vi Rynkade På Näsan™ och gick tvärs över gatan till Abney Park Cemetery.
Abney Park Cemetery är en kyrkogård från (googlepaus) 1840 och enligt wiki har 196,843 begravningar ägt rum här. Stigarna är många och små och alla stenstatyer saknar huvud, och jag KAN INTE sluta fantisera ihop olika historier om hur det gick till. 1) Hjärtekrossad tonårspojke som snor ett basebollsträ, klättrar över grindarna mitt i natten och krossar stenängel efter stenängel för att demostrera smärtan i sitt unga och missförstådda hjärta för att sedan svära att aldrig aldrig älska någon igen. 2) Valfri sekt som offrat huvudena i valfri ritual för att framkalla valfri demon. 3) Spökena spelar fotboll med dem??
Vi gick och disskuterade människans besatthet av döden, döden i sig, spöken, liv efter döden och döden igen innan vi insåg att shit det här är ganska deppigt och shit vi börjar ju snart.
Precis utanför stod en man och sålde böcker, så vi stannade till och Christian köpte lite poesi och sedan satte vi oss på bussen för att komma försent till jobbet. Men vi alla vet ju att poesi > betala hyra.
xx
Paris day 1
Paris
14th of April 2015
“She was free in her wildness
She was a wanderess, a drop of free water
She belonged to no man and to no city”
För £66 tur/retur kan man ta tåget från Kings Cross, ner under havet och 2,5 h senare är man i Paris. Greta och jag jobbar tillsammans på Urban Outfitters och det var precis vad vi gjorde. Tog tre dagars ledigt från kläder tillverkade av underbetalda arbetare och kunder lyckliga av att leva i kapitalismens bästa år. Så här såg vår första dag ut:
Vi fick bo hos Gretas kompis Nea och här är hennes gata. Det var bara någon vecka in i april men vi hade så himla himla tur med vädret att det kändes som att vi hoppat över våren och plötsligt befann oss mitt i sommaren.
Vi spenderade första dagen i Le Marais, gick runt runt och bara tittade?? Paris är så estetiskt tilltalande för ögat att det går att bara gå runt i timmar och göra endast det, titta. Vi gick in i en liten tobaksbutik och köpte ost, kex och vin 100 % pretentiöst 100 % skamlöst och satte oss i den här parken ovan. Lite lulliga bland halvnakna och hårig fransmän, skolungdomar och hånglande par kände vi oss som att vi inte kunde vara på någon bättre plats just då.
På kvällen mötte vi upp fler av Gretas vänner som antingen bodde i Paris eller som också var på besök och åt mat på ett jättefint ställe med otrevlig personal och äcklig sangria. Inget jag skulle skriva om i min Paris-guide om jag i något universum skulle få för mig att göra en.
Paris är en romantiserad stad det vet vi. Den är vacker, som jag redan skrivit om. Det finns fin kultur och mycket av den, och jag förstår att många söker sig hit. Men. Jag har aldrig sett så mycket fattigdom och utanförskap som mina tre dagar i den här staden. Aldrig känt så starkt att min kropp inte tillhör mig när jag går ner för gatan. Och att se folket som gett Nationella fronten sin trädgård att gro människohat i. Varenda euro jag spenderade kändes smutsig. Och där gick jag som världens mest priviligerade as och tyckte synd om mig själv för att min väska var tung och att glasskålen med kokosyoghurt gick sönder.
